När en modebloggare(Elin Kling, Sofi Fahrman, Columbine Smille som exempel) skapar en ny trend händer det i de flesta fallen att mindre modebloggar kopierar och publicerar bilderna i sina egna bloggar. Det måste finnas något som gör att den tas upp av andra som för den vidare. Håller trenden i sig en längre tid figuerar den oftast i flera månader efter i tidningar, på modesajter och självklart, i andra bloggar. Jag vet egentligen inte vilket jag tycker är mest intressant. Är det modebloggarens oförståligt stora makt eller är det konsumenternas omedvetna som gör att det skapas ett väldigt starkt och stort ha-begär? För mig som har modebloggar som ett av mina största intressen händer det självklart dagligen att jag sparar bilder som jag inspireras av och sedan både medvetet och omedvetet klär mig i något liknande. Jag kan samtidigt bli lite mörkrädd för hur mycket vi påverkas och tar intryck från andra för att nå något jag inte kan sätta ordet på. När jag tänker efter kommer jag omedvetet på att jag nog scannar av bloggar och det jag finner intressant fastnar i huvudet. I STYLEBY#4 kan man läsa en artikel skriven av Agnes af Geijerstam om hur man skapar en trend och när det är dags att gå vidare(efter att andra förstått). Den här texten tycker jag är väldigt intressant, både ur ett positivt och ett negativt synsätt. Är målet att skapa trender och bli en av de stora jättarna inom modebloggsbranschen?

Köpte det här vita nagellacket från Essie i färgen "10 Blanc" idag.

Vill ni läsa om min modehöst kan ni göra det HÄR. Tack malmostreetstyle!

Jag bestämde mig för den vita, men skulle jag valt en svart keps istället? Och dessutom, tror ni att folk kommer bära keps bara för att det är en ny trend?

... på dessa två bilder.

I helgen träffade jag faktiskt Randa Saome(till höger) när jag kikade in i butiken dom har i Malmö. Trodde aldrig att dom själv skulle befinna sig i butiken som säljare men det gjorde Randa, iklädd en snygg väst med huva. Vi diskuterade deras senaste kollektion och kom även in på hur modebranschen egentligen funkar framförallt i Stockholm, där alla känner alla. Även om både Randa och Natalia blivit så framgångsrika och uppskattade så är Randa väldigt jordnära och när jag frågade henne hur det känns att hyllas av hela modebranschen och modebloggare sa hon att det är svårt att att ta in det.

E: Sist vi träffades var backstage på London Fashionweek.
T: Ja, på Ann-Sofie back! Det kändes nästan som att komma hem lite när man träffar Robert Rydberg, Chrissy, Ann-Sofie och alla andra. Att få jobba med folk man tycker om uppskattas alltid, och Ann-Sofie är så cool.

E: Vilken visning under alla modeveckor gjorde mest intryck på dig och varför?

T: Det måste vara Viktor & Rolf som jag var och kollade på tillsammans med en vän. Det är alltid kul att se visningar från ett annat perspektiv än bara ifrån catwalken. Där går allting så fort och man hinner inte tänka så mycket. Viktor & Rolf bjuder alltid på världens show och det var helt fantastiskt att se Natasha Poly öppna visningen under en gigantisk kjol!
E: Gör Natasha Poly och andra supermodeller dig nervös när ni går samma visning?
T: Nej verkligen inte, min första säsong visste jag knappt vem någon var så det var inte så mycket att vara nervös över. Natasha poly och dom andra tjejerna har ingen större effekt på mig. Om jag måste säga någon så blir de Anja Rubik, men det är bara för att hon är så jävla snygg isåfall! Jag blir sällan nervös faktiskt Jag hade koll på Zlatan, Shean White, Travis Pastrana och killarna i Nitro Circus. Fashion rörde mig inte i ryggen.
E: Och att jag bara vet vem Zlatan av de ovannämnda är säger väl en hel del om mig också. Men designers då?
T: Jag visste inte ens vem Karl Lagerfed var, true story! Haha
E: Vad är största skillnaden mellan de stora modeveckorna i London, New York och Paris jämfört med Stockholm?
T: Som jag sa tidigare är det bästa som finns att jobba med folk man tycker om, och just under modeveckan hemma i Sverige så är man omringad av dom hela tiden, vilket är helt underbart. I Sverige händer allting på samma ställe och alla är hyfsat organiserat. Självklart är det stressigt, men det går inte att jämföra med hur det är utomlands.
E: Hur menar du nu?
T: Utomlands är locations och trafik ofta ett stort problem. Men visst, när det var Stockholms modevecka AW11 gick jag sju visningar på en dag. Det var helt sjukt stressigt, men kul!
E: Vad har de stora modeveckorna gemensamt?
T: Utomlands gör man fitting till 04 på nätterna när call-time är kl 06 på morgonen,  det känns som om dagarna aldrig vill ta slut. Så efter drygt en månad med konstant jobb är man ganska trött. Sen är ju visningarna utomlands mycket större och pampigare, det är mer folk och sjukt mycket fotografer, som rest från hela världen för att få lite backstage bilder.
E: Du måste längta tills modeveckan i Stockholm?
T: Ja, men samtidigt hinner Stockholm fashionweek knappt börja innan den är slut känna det som, jag skulle nästan önska att den höll på några dagar extra.
E: Håller med. Vilka är dina favoritdesigners när du själv shoppar?
T: Jag absolut älskar Haider Ackerman och Theyskens Theory, men Balmain och Givenchy är också två favoriter. Acne och rodebjer har alltid bra bas plagg så det är oftast där jag handlar. Lyxar jag till det lite köper jag gärna ett par snygga balmain byxor eller kanske en top från Philip lim eller jil sander.
E: Skulle du säga att du har den klassiska modell-stilen?
T: Jag har oftast svart på mig, det känns kanske lite safe men det funkar verkligen alltid. Jag hade tom. svart på mig när jag tog studenten, och sneakers!
E: Ja, men visst är du en snowboardtjej som hellre bär sneakers än klackar?
T: Ja! Jag har aldrig högklackat på mig om jag inte måste. För det första är det sjukt obekvämt sen tycker jag inte att jag behöver vara längre än vad jag redan är.
E: Har du alltid varit så cool?
T: Haha. Jag växte upp i Uddevalla och det slutade alltid med att jag drog på mig brorsans jeans och en hoodie, eller fotbollskläderna. När jag var mindre hade jag typ 30 olika fotbolls- tshirts som i princip var det enda jag hade på mig. Min favorit var en blå Oliver Khan tröja. Och när jag gick ur trean på lågstadiet så hade jag min brorsas Wutang-kläder på mig. Byxorna hängde nere vid knäna och mamma var helt galen, själv tyckte jag att jag var coolaste i stan!!
E: Är det många du jobbar med som vet att du inte är mode-tjejen till vardags?
T: Min agent i New York hade tappat hakan om han öppnat min garderob och insett att hälften av mina kläder består av XXL Burton-och Volcom tishor, haha.
E: Men det måste vara svårt för dig att känna dig bekväm i galna designerkläder?
T: Det är inte alltid man känner att "Shit vad snygg jag är i dom här kläderna, eller i det här sminket", även om kläderna är fina och sminket snyggt. Man trivs ju alltid bäst i sin egen stil, vilket i mitt fall är sneakers, jeans och t-shirt. Men som man säger: Fake it till you make it. Att vara modell handlar om att vara mångsidig. Man får helt enkelt övertala sig själv att man är snyggast på jorden även om man har en blommig overall och ett par kallingar på huvudet.
E: Vilka visningar gillar du bäst att gå?
T: Haider Ackerman och Jil Sander är två favorit visningar. Stämningen är alltid så cool och båda teamen är underbara. Och på Jil sander är det alltid så sjukt bra musik.
E: Och vilka visningar som du inte gått vill du få?
T: Chanel och Balmain är två visningar jag gärna skulle gå. Victoria Secret hade inte heller varit fy skam!