Jag fortsätter skriva om olika diskussioner inom mode-och bloggbranschen för ni verkar tycka om det och det är ju vad jag själv tycker är allra roligast-att skriva. Jag vill ta upp det som Linnea, Daniel och Yoicks redan skrivit väldigt bra och tydligt om. Är det en slump att man är snygg och modeintresserad? Själv tycker jag det är ett väldigt knepig fråga och skulle aldrig falla mig i tanken, men jag vill fundera vidare på just det här med att ett kläd-och modeintresse kommer i samband med om man är lång och smal istället för kort och kurvig(självklart kan man vara kurvig och lång/kort och smal, men ni förstår hur jag menar). Jag är 162 cm och nöjd med mig själv(både fysiskt och psykiskt). Om jag räknas som modebloggs-snygg? Nej, antagligen inte men vem avgör vad på en människa som inte ska räknas som snyggt? Jag tror inte att man är intresserad av mode och rör sig inom modebranschen för att man är snygg, däremot tror jag att det är lättare att göra det om man alltid fått komplimanger för sitt utseende, om man har bra självförtroende och bra självkänsla. Mode och kläder är ytligt, och om man inom sig känner sig osäker i sitt utseende tror jag inte riktigt att man vågar ta steget in i branschen och världen som sägs vara så ”tuff”. Har jag fel?

De senaste veckorna har det pågått en rådande diskussion angående Ann Charlott Alstadts krönika hos Aftonbladet där hon helt enkelt tycker att 80-och 90 talister är den blåsta generationen. Hon tar upp både Elin Kling och Isabella "Blondinbella" Löwengrip som två av nutidens personer som okritiskt trycker för shopping och "skitjobb". Alltså, för det första anser jag att det är intressant att detta tas upp för det är alltid intressant att följa ett ämne man själv är intresserad av och sedan följa andras tankar. Jag har dock haft svårt för att sätta mig in i just den här händelsen då jag tycker att allt skrivs på ett väldigt konstigt, klurigt och svårt sätt. Alstadts skriver också i krönikan: "Klings kommersiella dragningskraft – att kunna driva ut tjejer på shoppingrunda – har gjort henne till frontfigur för Bonniers nya satsning, modemagasinet StyleBy.". Det här är inget påhitt eller falskt, det ÄR ju så att Elin Kling har makt över modeintresserad tonårstjejers hjärtan och shoppinglistor. Men varför skulle Elin och StyleBy inte kunna utnyttja detta? Det är ju hur smart som helst att använda ett känt ansikte för reklam, det kan väl ingen säga emot? Däremot känner jag väldigt ofta att bloggtjejer fått alldeles för mycket publicitet istället för att lyfta fram någon som verkligen kan mode och modehistoria. Jag kan ärligt säga att jag inte tycker att modebloggande tjejer alltid är välförtjänta av de jobb de blivit erbjudna och den publicitet de fått. Men samtidigt är det ju dom som säljer, det är dom läsarna vill ha och se mer av. I samma tanke tänker redaktionen på tidningar, webbprogram och planeringen bakom modereportagen. Absolut, modebloggarna jag pratar om klär sig "snyggt" (läs trendigt) i h&m trend kläder mixat med de hypade plaggen från Bik Bok, bruna Jeffrey Campbells(jag äger själv ett par i vitt) och tar bra outfit-bilder. Men här är det viktigt att ni förstår att jag skiljer på modebloggare och modebloggare. Jag vill inte sätta t.ex Victoria Törnegren, Angelica Blick och Lisa Olsson i samma kategori som Elin Kling och Agnes B. Inte för att det är något fel med de första bloggarna(det är tur att även det lätta modet finns som är enklare att ta till sig) men jag tycker vi måste skilja på vad som är mode och vad som är ett klädintresse. Samtidigt som jag inte gillar utvecklingen är det helt absurt coolt att någon blir älskad och omtyckt pga sin klädstil. Det känns ibland som om vi är inne i en period då inget spelar mer roll än modebloggare, nästan att allt som rör mode och kläder blir för mycket.

 

Jag anser absolut att våra stor modeprofiler borde vara mer kritiska, alla rapporter skulle bli mer intressanta och det skulle inte vara en så tryckande stämning. Men vi måste kunna skilja på en modebloggare och en modejournalist-modebloggaren skriver enkelt och visar upp vad dagens shoppingfångst består av, medans modejournalisten har journalistisk utbildning och borde granska modet kritiskt. Lättast och snabbast information får vi från modebloggaren, men ger inte det modejournalisten skriver mer i längden?

 

Varför ska vi behöva förklara och nästan be om ursäkt för vårt intresse innan vi fått säga vad vi vill? Isabella gjorde det i ett av sina senaste inlägg som jag reagerade på. Hon skriver: Har invigt ett nytt läppstift som heter “perfect match” från Make Up Store, det är sjukt vad en liten sak kan göra än så glad (och nej det betyder inte att jag är dum, världsfrånvänd, inte bryr mig om andra eller tillbringar dagarna med att måla läpparna och inte ägna mig åt viktiga saker som att tycka. Jag är inte heller köpt utan jag är bara väldigt förtjust i just läppstift i olika färger, som debatten har handlat om i veckan)". Jag vet ju inte vad Isabellas tanke med förklaringen är men för mig som läsare känner jag direkt att hon försvarar sig redan innan eftersom det till 90% kommer hagla in kommentarer om hur hon gör reklam för Make Up Store och hur ytlig hon är som kan bli glad över ett läppstift. Jag tycker det är så synd att alla vi som bloggar om mode, smink eller andra ytligheter(vilket det i grund och botten är) måste försvara oss om varför vi bloggar om det eller varför vi ens tycker mode och kläder är så kul och givande. Men innebär detta att vi är blåsta, dem flesta av oss är ju ändå födda mellan under 80-och 90 talet?

 

Kanske blir missförstånd angående modebloggstjejerna nu när ni läser detta(det är ju ett känsligt ämne) men säg vad ni tycker så diskuterar vi vidare!

Igår slapp jag att tvinga någon ta en bild på vad jag hade på mig, Jasmin gjorde det utan att protestera. Jag hade på mig magkort linne från Topshop, vit kjol från Zara och skor från Nelly.

Metros stora satsning Metro Mode verkar förlora två av sina största modeprofiler, Signe Siemsen och nu även moderedaktören Marcella Mravec. Signe lämnade Metro pga personliga själ, medans Marcella börjar jobbar som redaktionschef för Rodeo.net. Min första fråga är då vad som kommer hända med Metro Mode och vem som kommer ta över, vilket jag redan tror har dragit igång många spekulationer och kanske är det redan bestämt. Att det är ett frågetecken vad som kommer hända och vem som tar över tycker jag är kul då jag modesidorna i papperstidningen känts väldigt tråkiga förutom hela modebilagan. En annan sak som jag direkt kom att tänka på är det faktum att nästan hela modebloggseliten i höst kommer jobba för en och samma sajt. Karolina Skande, Lisa Corneliusson, Agnes Braunerhielm och Marcella Mravec. Kan det här göra att det blir mindre trovärdigt att läsa Rodeo, i och med den rådande fördomen mot modebloggare? Jag reagerade direkt på det här med att det var just Rodeo som Marcella flyttar till, handlar det om kompiskretsen eller att hon verkligen kommer göra ett bra jobb där? Jag har inga tvivel på henne, men det är alltid intressant att diskutera och höra andras åsikter. Vad tror ni kommer hända och vem kommer ta över tjänsten som moderedaktör?

Den här bloggen är nog det mest intressanta jag läst på sistonde. Men jag kan inte sluta förvånas över hur mycket hon skiljer sig från andra modebloggare, eller trendbloggare som hon vill kalla dom för. Jag har tidigare träffat den här typen av bloggare som driver modebloggar och lägger stor tyngd på att påpeka att dom ogillar fenomenet Elin Kling, budgetshopping i tidningar och de modebloggar som bara innehåller andras bilder. Jag kan hålla med dom till viss del när det kommer till andra som bloggar, men samtidigt är det både intressant och faschinerande att se hur en människa kan besitta makt och bli en stor modeprofil utan någon som helst utbildning. Linnea trycker ständigt på att hon inte vill vara i facket "modebloggare" trots att hon säger att hon driver en modeblogg. Det är det som är så intressant, hon är ärlig med att säga att hon inte vill förknippas som en av alla som skriver om mode(antar att hon medvetet syftar på bloggare i den yngre kategorin inom mode) men samtidigt vill hon inte skämmas för att hennes intresse för mode. Det finns de modebloggar som alla ser likadana ut, men sen finns det också äkta modebloggar som analyserar, tar djupare slutsatser och skriver på ett "svårare" sätt. Det är här jag tror modebloggandet har fått en dålig stämpel och blivit väldigt fördomsfullt. Antingen är man typ ett eller två, man kan inte vara något mitt emellan. Jag kan erkänna att jag också stör mig på modebloggare som har lyckats inom bloggvärlden och får en bra lön varje månad. Varför får dom det då? Dom är kommersiella, vet vad som uppskattas av läsaren och som klär sig "åh, så fint". Utan att nämna namn vet ni säkerligen vem och vilka jag syftar på. Det här tåls att diskutera vidare, och jag tror det är ett ständigt samtalsämne som egentligen aldrig tas upp. Jag tror också att detta är en stor anledning till att vissa har svårare för att våga stå för att de driver en modeblogg. Jag har ju själv blivit bemött av både hånskratt och människor med fördomar när man säger att man har en modeblogg. Varför? Antagligen för att det enda folk tror om modebloggare är att dom pushar för köphets, bidrar till ett ytligt samhälle och skriver löjliga inlägg om kläder och mode.

Foto: Emmi Grundström