Ibland(väldigt ofta) får jag och och säkert många andra med ett intresse för kläder kommentarer om våra kläder, vårt smink eller något liknande. Ibland är det tysta reaktioner med tydligt ansiktsutryck, och ibland är det rena hatet. Det är inte förrän plaggen landar i butiker som Topshop och H&M som det är accepterat att bära just det någon burit innan. När platåskorna anlände i h&m-butikerna var det skorna alla bar-vare sig man vara "modemänniska" eller inte och det var inte längre det fulaste som fanns. Känner människor idag en större tillit till modekedjorna än sina egna instinkter? Kanske inte så konstigt att vi inte vågar vara precis så som vi vill vara, samhället gör oss osäkra på oss själva.

Människor idag(generellt killar och tjejer i min egen ålder) har svårt att förstå att vi alla inte ser eller vill se likadana ut. Jag har fått ta emot många elaka kommentarer, dumma ord och hån framförallt här i bloggen, men även i verkligheten. Mest är det för mitt läppstift. Jag kan inte säga att jag inte bryr mig, för det gör jag. Men hur svårt kan det egentligen vara att låta någon vara precis så som den vill vara eller se ut? Jag diskuterade det här med bloggerskan Ivana Carpio som driver bloggen LOVE AESTHETICS då vi båda har något gemensamt, Limecrimes läppstift i färgen D’purple. Jag kommer inte gå mer in på läppstiftet, men jag vill diskutera hur det egentligen kommer sig att det anses vara negativt att bära kläder eller smink som sticker ut även om dom kommer från hypade märken så som Acne(menar inte att allt är förlåtet bara för det är Acne.) För visst är det så, det är modebranschen mot icke-modebranschens människor som inte förstår eller vill förstå modet och trenderna? Självklart är det så i alla branscher, det man inte är insatt i eller intresserad av blir svårare att förstå. Jag tror också att det ständiga hatet mot modebloggare bidrar till detta då många säkert tror att alla är typiska bloggtjejer bara för att dom är intresserade av mode eller klär sig annorlunda.

 

Låt mig ta ett exempel på något som i en liten by skulle vara förbjudet, men som på modebloggarna har blivit hypat och nästan berömt. Den senaste tiden har vi sett modeller, artister, stilikoner och andra människor som tycks vara en ouppnålig krets med färgat hår i alla olika nyanser. Rosa, blått och lila är det vanligaste. Moderedaktören och bloggaren Columbine Smille färgade sina hårtoppar blåa förra somaren. Konstigt nog blev det ingen stor uppståndelse kring detta, vilket jag tror beror på att det redan då synts på väldigt många. Andra bloggare som synts i färgade hårtoppar är Johanna Ljungquist, Signe Siemsen, Ellen PN och Esther Alenius. Den här texten blev inte sammanhängande men jag vill mest höra era åsikter om varför folk har svårt för att acceptera att alla vill och ser olika ut?

Jag har tappat stinget lite, känns ju inte helt bra när man har en modeblogg som ska uppdateras kontinuerligt. Fast å andra sidan har jag massor med annat att tänka på så som modeveckan i augusti, Kefalonia efter det och London som jag kommer bo i under hela september månad. Har de senaste dagarna även funderat på att skriva fler texter om mode, eftersom ni verkar tycka det är intressant och läsvärt. Är det något speciellt ni finner mer intressant att läsa om och diskutera?

Bildkälla: Carolines Mode

Det finns många ämnen man kan diskutera inom modebranschen, och ett av dom som jag anser VÄLDIGT intressant är att modebloggare nu för tiden används som rörliga reklampelare. Det är inte förrän nu på senaste tiden jag lagt märke till att de stora modebloggarna i Sverige bär plagg från våra trendkedjor långt innan de ens hunnit komma ut i butik. Skinnshortsen från h&m är ett typiskt exempel på detta.

Kan det vara så att H&M använder de stora modebloggerskorna som budbärare genom att säga att detta kommer från h&m, det är snyggt och det ska ni bära? Jag är rädd för att denna typ av reklam kommer bli allt svårare att göra då vi är mer kritiska nu och reagerar starkare på den typ av reklam. Men vad har modebloggarna för ansvar i det här gentemot sina läsare? I de inlägg jag valt att fokusera på syns inga frågande kommentarer från läsarna, det enda som skrivs är hur snygga shortsen är. "Älskar verkligen shortsen, Underbara shorts! Likie likie!, I am very interested in the shorts, it's so pretty! Som exempel, Elin Klings kollektion för H&M var ett smart drag av modekedjan just för att Kling har en extremt hög maktfaktor, sen kan man alltid diskutera vidare hur bra kollektionen egentligen sålde. I Malmö finns flera ex av silverkavajen, skinnshortsen och de vida btxorna. Jag menar inte att Elin Kling var det första och bästa valet för sammarbetet, utan att jag ifrågasätter H&M som företag istället för att alla andra ifrågasätter Elins så kallade ”dolda” reklam. Igår morse i nyhetsmorgon diskuterades detta och hennes egna svar var att hon ibland inte själv vet vad som är rätt eller fel. För hon är ju inte mer än en människa?

Får toppbloggarna plaggen som en liten present för att dom bloggat om plagget tidigare och tydligt pekat på hur dom bara måste ha dom senare i höst? Jag vet inte, och jag säger inte att det är något fel med det om det nu skulle vara så, men det skulle vara väldigt intressant och spännande att få ett svar på hur det fungerar-från personerna jag talar om. Jag vill vara tydlig med att poängtera att jag varken vill påstå att H&M eller bloggerskorna gör något fel i detta, men det är viktigt att ställa sig frågan då H&M som företag idag är en av de ledande trendkedjorna. Vilka är era åsikter? Skulle vara så intressant att höra vad ni tycker om detta!

Något jag funderat länge på att skriva om här i bloggen är grejen kring hypade plagg som säljer slut direkt när de kommit ut i butik. Är det slumpen som avgör att många faller för samma saker eller har det något att göra med modebloggarnas ofantliga maktfaktor? Jag har under flera veckors lång tid försökt skriva ännu mer om det här ämnet. Inte förräns nu tar jag tag i det för att aneditingeye publicerat ett liknande inlägg. Hon menar att hon ofta stör sig på personer som skriver att dom aldrig skulle köpa dyrare kläder, men som samtidigt överkonsumerar i de billiga klädesbutikerna. ”Jag kan ärligt säga att den oerhörda överkonsumtion jag ser i många av de största modebloggarna äcklar mig på många plan.” Jag håller halvt med Linnea, men samtidigt så är det inte mitt problem om en modebloggare spenderar alla sina pengar och sin lön på nya kläder bara för att för stunden bli populär och få mer läsare. Lånar bloggläsarna sen bilder på de nytagna kläderna har modebloggare i sig verkligen lyckats, verkligen. Ja, jag tycker det är patetiskt att bara shoppa och känna behov av att visa det här halva Sverige.

 

Överkonsumtionen som pågår har blivit något åtråvärt hos modebloggarna. Det verkar som att folk shoppar för att få status inom bloggvärlden. Egentligen vet jag inte om det beror på var man köper kläderna eller hur många plagg, bara att man köper något som anses trendigt och rätt. Ibland känns det som modebloggare shoppar bara för att shoppa, och det kan jag också "äcklas" av. Det finns viktigare saker i livet än att visa upp sina senaste fynd från "GT" (HATAR denna förkortningen av Gina Tricot) eller BikBok. Har ett par shorts sålt slut som alla vill ha, ja då gör en liten småländsk tjej ALLT för att lyckas hitta shortsen till den stora bloggaren som sökt hjälp via bloggen. Utnyttjande för ett ynka klädesplagg som för stunden gör att ännu fler ser upp till bloggaren? Kanske.

 

Under april, maj och juni månad visade en modebloggare upp 30 nya plagg varje månad. Detta är på ett ungefär ett nytt köp varje dag under tre månader. Detta om något tyder väl på överkonsumtion som i sin tur leder till köphets för bloggläsarna?

1. När jag tagit ett beslut som tidigare var jättejobbigt, men som nu känns pirrigt, spännande och lite nervöst.
2. Att vandra runt i en tyst stad/ute på landet en sommarkväll efter att varit ute och dansat.
3. Lukten av regn blandat med asfalt.
4. Doften av min hårolja som luktar vanilj.
5. Att i exakt rätt ögonblick hjälpa någon som blir illa behandlad.
6. När jag upptäckte att det faktiskt gick att grilla marschmallows över ett vanligt stearinljus.
7. Grillad majskolv och helkokt kronärtskocka.
8. Sista nudelrätten på menyn från Green Mango i Malmö.
9. När jag känner mig helt och hållet trygg med de omkring mig. 
10. Lukten av mina kattungars pannor.
11. Spagetti vongole.
12. När kameran är fylld av bilder som jag vet exakt var, när och hur de ska publiceras på bloggen. 
13. Lättnaden efter att ha berättat vad som oroar mig för personer jag litar på.
14. Prinsesstårta.
15. Att vara jättejättetrött och sen lägga sig i sin skönaste säng och somna på två sekunder.
16. När min favorittidning som jag prenumererar på kommer med posten.
17. Trevlig butikspersonal som bryr sig om mig som kund.
18. The Hills och The City.
19. Mig själv.
20. Att tjuvlyssna på par som shoppar tillsammans och dess kommentarer i omklädningsrummen.
21. Fenomenet kring Elin Kling.
22. Att lära känna nya människor och skaffa nya kontakter.
23. När man har en bra hårdag.
24. När man är så hungrig så det känns som att man ska avlida - och äter.
25. När man får ett mail innehållande Topshops nya lookbook för kommande säsong.
26. Att höra ljudet av chatten på facebook och det är skrivet från personen man ville.
27. Vispad maräng.
28. 100 kritvita ballonger som släpps upp i luften.
29. Dundrande åskregn.
30. Filmen Love Actually.
31. Citatet: The most important relationship you have in life, is the relationship you have with yourself.
32. Uttrycket ”Oh my god” som jag säger alldeles för ofta.
33. Dasha Girines röst.
34. Memory-spelet på sofismode.se
35. Gotländska.
36. När man vaknar mitt i natten, tittar på mobilen och ser att alarmet inte kommer ringa förrän om 2 timmar.
37. Katter.
38. Att åka taxi i London.
39. Bio-popcorn.
40. Daniel Adams Ray.

Nöjesguidens Sanna Samuelsson har skrivit en text om stylistutbildningar och hur mycket det ger jämfört med de flera tusentals kronorna man måste betala för att "lära sig" styling inom mode. Ett återkommande exempel i texten är Helene Falks stylistutbildning och Stylisterna som jag medverkade i under en knappt märkbar tid. Personligen tycker inte jag att man kan LÄRA sig att styla, har man öga för det så har man. Jag kan själv säga att jag inte är jättebra på styling även om jag tycker det är väldigt roligt.

 

”I början av Kanal 5:s Stylisterna som visades i vintras förklarar stylisten Helene Falk premisserna för de antagna. Stylistyrket är “tungt och hårt och jobbigt. Det här är ett jobb precis som rörmokare eller busschaufför och det är ingenting märkvärdigt med det”, säger hon och spänner ögonen i gruppen som storögt nickar. Men det är svårt att tro att det är det hårda arbetet som lockar de sökande. Antagligen är det snarare den glamour, kredd och ett liv i sus och dus som de flesta kopplar ihop med yrket”.

Jag kan till viss del hålla med i vad Sanna skriver om att många som vill bli en del av branschen mode vill det just pga av att det precis som Sanna säger ofta kopplas ihop med ett fantastiskt liv med skumpa och höga klackar. Men samtidigt är det viktigt att inte få deltagarna i programmet att verka dumma och naiva, som om vi sökte till programmet för att söka lyckan. Jag måste försvara mig själv och mitt deltagande i Stylisterna med att säga att jag från början sökte till programmet för jag ville skaffa mig en erfarenhet, skaffa nya kontakter och se det som en chans att göra något spännande och roligt. Jag velade fram och tillbaka när jag fick samtalet om att jag var en av de tio deltagare då jag inte visste hur jag skulle ställa mig till upplägget. Utifrån kontrakten kändes det som ett bra program som absolut inte skulle spela på att göra narr av deltagarna i programmet. Men, som jag skrivit tidigare och fortfarande står för så är jag väldigt tacksam och glad över att jag inte stannade längre i huset än vad jag gjorde. Visst har jag blivit igenkänd och fått positiv respons från andra, men jag förknippas inte med programmet och skulle aldrig ställa upp i någon liknande igen. Inga av erfarenheterna jag fick med mig från programmet skulle kunna jämföras med att assistera någon eller praktisera på en modetidning. Om jag skulle betala 25.000 kr för en stylistutbildning om det nu var det jag ville satsa på?(jag vill inte satsa på stylistyrket) Ja, förmodligen om jag inte tänkte efter och resonerade rätt. Och precis som Sanna skriver har det blivit någon form av trend att jobba som stylist och då är en bra(?) väg att gå en stylistutbildning. Jag säger inte att man inte kan lära sig om materiella saker och färg och form, men styling handlar om så mycket mer så som jag ser det.

 

Om man kan lära sig kläder? Jag tror man kan lära sig modets historia om man är intresserad. Men man kan inte lära sig att styla om man inte har förmågan i sig. Alla är vi väl lite intresserade av klädesplagg, men bara för det betyder det inte att någon kan lära ut hur det ska se ut på en modell genom att säga vad som är rätt och fel. Jag har många vänner som gått stylistutbildningen i Stockholm och dom är nöja. Precis som med journalistiken så har vissa känslan för att skriva och kan formulera sig på ett annat sätt.

 

Skulle vara kul att höra era åsikter och synpunkter om detta, kommentera!

 

Igår när jag gick på bio hade jag på mig min långklänning från topshop och hatläppstiftet.

Som jag skrev i måndags skulle den här veckans bedöm plagget bli lite annorlunda, och visst blir den det. Jag är inte bara en dag försenad utan jag har också med mig en ny bedömare, Lina!

PLISSERAD LÅNGKJOL
Emmi: Har helt fallit för plisserade långkjolar nu flera månader efter alla andra. Jag vill ha en svart skinande, som jag testat på Weekdays rea…

Lina: Personligen älskar jag långkjolar och älskar svart och andra mörka färger men sommartrenderna skriker ju färg i år så den här kjolen får nog tyvärr betyg: tråkig. Men det är klart man kan styla och piffa till alla plagg! Någon sort bas ska man ju alltid ha i garderoben.

 

T-SHIRT MED PANTER
Emmi: Precis som med converse har jag väldigt lätt för att känna mig killig i t-shirts med tryck som inte utspelar ett ”flickigt” tryck. Just pantrar blivit en stor grej, inte minst hos Christopher Kane. Ska jag bära panter ska det vara på ett tajt fodral med långa ärmar à Julia Restoin Roitfeld.

Lina: Tishor med fula print kommer aldrig att vara min grej. Den här är inte häftig någonstans. Jag är ett big fan av att klippa i kläder för att göra dem lite egna men det hade inte ens räddat den här tröjan.

ROSA PUMPS
Emmi: Har designern designat de här i hopp om att få dom att se ut som ett par vintage? Håller med Lina, dom känns varken snyggt gamla eller modernt trendiga.

Lina: Dessa klackar är inte tillräckligt vintage för att vara vintage och de är inte tillräckligt moderna för att vara moderna så de hamnar i någon sort grå zon. Jag gillar någonting hos dem men kan inte sätta fingret på vad och på samma vis kan jag inte heller säga vad jag ogillar. Däremot vet jag nog att jag inte hade köpt dem.

 

RUTIG KLÄNNING MED VOLANG
Emmi: Men gud vad jobbig jag känner mig nu då, men den här klänningen är alldeles för flickig för min smak. Rutigt plus volanger är ingen top-notch mis som faller mig i smaken. Däremot gillar jag att det är relativt hög hals på klänningen,

Lina: Den här klänningen kan jag tänka mig kommer kvala in i mångas garderober i höst bara för att det kommer vara trendigt men inte i min. Den är trendig och många kommer att kunna styla sig till att det blir riktigt hett men för min del klarar jag mig bra utan den måste jag säga… Sen kan man alltid ändra sig på vägen…

 

 

SILVRIGA LOAFERSKLACKAR
Emmi: Först gillade jag dom, men inte längre. Jag kan verkligen inte se någon som skulle vara snygg i den. Gillar silver, men modellen på skon funkar inte alls.

Lina: Dessa skor. Tjock klack har jag alltid haft svårt för, jag vet att det är inne men dessa skor kan jag inte acceptera. De är bara för mycket. 1. Tjock klack 2. Silver 3. Tofsar 4. NEJ!!!!

Något som nästan alltid uppstår när jag läser danska och norska tidningar så som Costume och Eurowoman, är att de alltid har med plagg i sina modeplock som svenska magasin hade för 2-3 månader sedan. Detta stämmer inte riktigt med hur jag tycker att plaggen hos t.ex h&m kommer ut i förtid i Danmark om vi jämför med i Sverige. I våra svenska modetidningar och av egna erfarenheter visas det plagg som inte kommer ut förrän några veckor efteråt om inte månader, därav bildbanker vi skribenter använder oss av. Vilken är egentligen tråkigast, att man får vänta på plagget ett tag eller att det redan är utsålt när man hittar det i tidningen? Smartast tycker jag definitivt det är att ta med plagg som kommer ut i butik och som är tillgängliga för läsarna några veckor efter att numret nått tidningshyllorna. Jag är väldigt tacksam för att kunna spana in alla plagg innan många andra och redan då bestämma mig för vilka jag ska köpa, men också kan jag veta när dom kommer ut i butik. Slutsats, har dom dålig koll på andra sidan sundet eller är det vi svenskar som är extremt tidiga och mer insatta?